accessibilityaddangle-leftangle-rightarrow-downarrow-leftarrow-rightarrow-upsound-activebookconfetti_arrow_leftconfetti_arrow_leftdocumentdownloademailexternalglobeLinkplayremovesearchsharestop-watch
Bilden visar ett utdrag från tittskåpet som handlar om de första kvinnorna i riksdagen 1922. Bilden visar ett utdrag från tittskåpet som handlar om de första kvinnorna i riksdagen 1922.

Textversion av tittskåpet Första kvinnorna i riksdagen

Textversionen av tittskåpet De första kvinnorna i riksdagen är en alternativ version för dig som har svårt att navigera eller ta till dig berättelsen via ljud och bild. Textversionen är också den version som erbjuds dig som inte har tillgång till en modern webbläsare.

Tittskåpen är en interaktiv upplevelse där du kan utforska och lyssna på olika delar från demokratins historia.

Kliv in i tittskåpet

Introduktion: De första kvinnorna

Berättarröst:
Riksdagen hade hittills varit en plats för män, men i valet 1921 röstas de första kvinnorna in i riksdagen. Vid den här tiden består riksdagen av 375 män och 5 kvinnor.

Så här berättade en av de första kvinnorna, Kerstin Hesselgren, för Sveriges radio om hur det kunde vara att vara kvinna i riksdagen vid den här tiden:

Kertin Hesselgren:
I korridoren mötte jag talman Greve Hugo Hamilton med det vita håret på ända som alltid när han var upprörd.

Fröken, jag har inte sovit en blund i natt för frökens skull. Hur ska jag göra? Jag vet ju inte hur jag ska öppna förhandlingarna. Inte kan jag säga mina herrar som förut. Och inte kan jag säga min dam och mina herrar, det låter alltför tokigt. Nä, jag säger nog mina herrar tills det blir flera damer i kammaren.

Jag sa att det skulle nog gå bra.

Lyssna till Kerstin Hesselgren på Sveriges radios webbplats

Kerstin Hesselgren

Ljud:
Tågkupé, tidningsprassel, röster som pratar i bakgrunden, tågräls, tågtuffande, tågtjut

Berättarröst:
Vi befinner oss på tåget mellan Bohuslän och Göteborg i september 1921.

Kerstin Hesselgren:
Jag sitter på tåget mot Göteborg, höstsolen lyser mig ivrigt i ögonen och jag bläddrar i dagens tidning.
Runt omkring mig sitter folk och småpratar, läser eller tittar ut genom fönstret.

De senaste veckorna har tidningarna varit fyllda av nyheter om valet. Det intresserar mig förstås och jag har läst det mesta. Jag vet att de håller på att räkna rösterna fortfarande, men tänk sådan tid det tar.  

Men vänta. Vad står det här? Nä, vad är det jag läser, det kan inte stämma, det kan inte vara möjligt.

(mumlar sig igenom rubriken)
Yrkesinspektris Kerstin Hesselgren första kvinnan i riksdagen.

Jaha, men det betyder ju att jag röstats in i riksdagen. Att riksdagen fått sin första kvinna. Men varför är det ingen som sagt något till mig! Jag stod ju på de frisinnade i Stockholms lista, men jag stod så långt ner, trodde väl aldrig att det skulle bli verklighet.

Ljud:
Tåget som bromsar in, steg ner på perrongen, fotoblixtar smäller, upphetsade röster.

En manlig reporter ropar:
Fru Hesselgren, hur känns det att vara första kvinna i riksdagen? Har ni några kommentarer?

Kerstin Hesselgren:
Det känns fantastiskt. Men jag hade så klart önskat att jag blivit meddelad personligen, inte som nu, att jag fick ta del av nyheten i tidningen.

Nelly Thüring

Ljud:
Skrap av stolar, sorl, mycket män, någon harklar sig, en annan skrattar högt.

Berättarröst:
Andrakammarsalen, Sveriges riksdag, torsdagen den 4 mars 1922.
Allmänpolitisk debatt. Nästa talare Nelly Thüring, socialdemokraterna som ska tala om det stora problemet med sexuella sjukdomar.

Ljud:
En kvinna sväljer hårt. Prasslar med sina papper.
Sorlet avtar. Det blir tyst, kvinnoklackar som går mot golv i en stor sal.
Hon harklar sig. Lägger papperna mot talarstolen. Tar ett djupt andetag:

Nelly Thüring:
I väntan på den motion om en obligatorisk skolundervisning i ämnet sexuell hygien i alla landets skolor som jag planerat för vill jag framhålla följande: Idag finns det inte någon ordnad undervisning vare sig inom eller utom skolan i ett så viktigt ämne som de smittsamma könssjukdomarna.

(Det skrapas i stolar, flera reser sig och går)

En manlig ledamot säger på vägen ut ur kammaren:
Nu lämnar jag debatten. Jag finner det olämpligt att tala om frågan i den här församlingen. Spara ditt anförande till kvinnoförbundets möte.

Nelly Thüring:
Jag frågar er – vad är skillnaden mellan detta och det betydande arbete vi lagt ner för att begränsa tuberkulosens härjningar och hämma missbruket av spritdrycker och tobak. Har vi inte gjort det genom att upplysa och förebygga?  Det är nya tider och frågor kring sexuell hygien måste vi också kunna debattera här i kammaren – även om den numera är rum för både män och kvinnor.

Berättarröst:
Att som kvinna tala om sexualfrågor offentligt i en könsblandad församling uppfattades som kontroversiellt och vid sådana tillfällen förekom det att vissa manliga ledamöter lämnade kammaren i protest.

Agda Östlund

Ljud:
Andrakammarsalen, stor och fylld med folk, sorl och gubbar som skrattar och bullrar.

En klubba slår och det blir alldeles knäpptyst. Klackar mot golvet.

Berättarröst:
Det blir knäpptyst i andrakammarsalen när Agda Östlund som allra första kvinna ska tala i andrakammarsalen. Hennes motion om instiftandet av konvalenscenter för tuberkulossjuka har röstats ned i utskottet, men hon ger sig inte.

Talet har hon förberett väl.

Agda Östlund:
Det har så många gånger uttalats tvivel om nyttan av sanatorievården och konvalenscentra.
Ingen som kommit något i beröring med tuberkulossjukvården torde kunna stå likgiltig eller tveksam inför den påtagliga uppfiten att snarast möjligt bringa denna fråga till lösning.

När jag nu begärde ordet i denna fråga, så var det för att å deras vägnar rikta den varmaste vädjan till regeringen att ta sig an denna sak.

Tack för ordet.

Berättarröst:
Agda Östlunds pionjärtal fick mycket uppmärksamhet och beröm. Tidningarna rapporterade om hennes behagliga röst och vältalighet. Agda Östlund fick också beröm för att hon höll sig till ämnet och det var något som alla pratglada män i riksdagen ofta glömde bort.

Bertha Wellin

Ljud:
Tramp av klackar nerför stentrappa. Sorl. Blyertspenna mot papper som antecknar.

Berättarröst:
Utanför riksdagshuset, Stockholm, våren 1922

Journalist:
Fröken Wellin, ursäkta, ursäkta, fröken Wellin. Jag är journalist på Dagens Nyheter, får jag ställa fröken några frågor med anledning av riksdagens beslut om barnmorskelönerna?

Bertha Wellin:
Ja, det går bra. Vad önskar herrn veta? Att riksdagen just röstat igenom att barnmorskornas löner ska höjas med 50 kronor per år, det ser jag som en stor framgång.

Journalist:
Statsutskottet rekommenderade riksdagen att rösta ner propositionen. Hur kunde det gå annorlunda?

Bertha Wellin:
Jag har synnerligen sakkunskap i frågan och känner väl till barnmorskornas situation. Eftersom de inte får lov att ägna sig åt grovarbete som städning, inte ens i sitt eget hem, behöver de löneförhöjningen för att betala för hjälp utifrån. Som den enda kvinnan i riksdagen ifrån mitt parti kände jag mig en smula ensam i den här frågan. Så jag tog hjälp av de andra fyra kvinnorna.

Journalist:
Men måste ni inte alltid följa partiet?

Bertha Wellin:
Nej, ingalunda. I stora väsentliga frågor finnes visserligen inom partiet en gemensam grundåskådning, men i en hel del frågor följer ledamoten sin personliga uppfattning. Det här var en sådan fråga.

Journalist:
Men hur lyckades ni besegra ett enhälligt statsutskott?

Bertha Wellin:
Kerstin Hesselgren och jag informerade våra medsystrar i riksdagen. Sedan gjorde vi en samlad aktion och debatterade frågan. Vi lät humanismen träda in i politikens hus. 

Journalist:
Då ber jag att få tacka så mycket för intervjun, fröken Wellin.

Bertha Wellin:
Tack själv och god afton.

Elisabeth Tamm

Ljud:
Andrakammarsalen, mummel, klubbslag.

Berättarröst:
1923 antogs behörighetslagen som gav kvinnor rätt att inneha vissa – men inte alla -  statstjänstemannauppdrag. Domaryrket var till exempel fortfarande bara till för män.
Lagen röstades dessutom igenom med ett förbehåll – den skulle inte börja gälla förrän konungen och riksdagen beslutade om det.

Ljud:
Upprörda röster, klubbslag mot träbord.

Berättarröst:
Riksdagsdebatt med anledning av behörighetslagens ikraftträdande, juni 1923

Elisabeth Tamm:
När det i den nya behörighetslagen står angivet att kvinnor ska ha rätt att söka statstjänstemannaämbeten en dag, då fruktar jag att en dag är att tolka som en gång. Och att en gång är, som vi veta, ingen gång.
Jag vill i mitt anförande hävda att utskottet förhalat det hela för att man anser att det tjänar ingenting till att erkänna lagen då man hoppas att den aldrig ska träda i kraft.

Manlig röst:
Fröken Tamm, ni är otålig. Alltför otålig. Det gäller ju inte att vänta någon evighet, ni fruntimmer kommer allt kunna vänta ett år till. Lagstiftning måste få ta tid.

Elisabeth Tamm:
Då vill jag framhålla att samtliga de frågor som riksdagen behandlat – och jag vill inte benämna dem som kvinnofrågor, utan samhällsfrågor som rör kvinnors ställning, har blivit så ogynnsamt behandlade här i andrakammarsalen. Och det visar hur nödvändigt det är att kvinnorna ägna större intresse åt sin medborgerliga gärning.

Ljud:
Ljud som att debatten fortsätter.

Berättarröst:
Efter tre år i riksdagen lämnade Elisabeth Tamm sitt förtroendeuppdrag för att fortsätta utveckla Fogelstadsgruppen som bland annat utbildade kvinnor i medborgarrätt.

Tema Demokratins genombrott:

De fem första kvinnorna