accessibilityaddangle-leftangle-rightarrow-downarrow-leftarrow-rightarrow-upsound-activebookconfetti_arrow_leftconfetti_arrow_leftdocumentdownloademailexternalglobeLinkplayremovesearchsharestop-watch
Två kvinnor läser en tidning. Två kvinnor läser en tidning

Grupper utan rösträtt

Genom historien har individer och grupper stängts ute från politiskt inflytande av olika skäl. Steg för steg har rösträtten, valbarheten och andra politiska rättigheter utökats och blivit mer jämlika.

Tema: Demokratins genombrott
För ungefär hundra år sedan beslutade riksdagen att införa allmän och lika rösträtt. Här kan du läsa om vägen fram till demokratins genombrott 1918–1922 och om utvecklingen därefter. Följ med på en resa genom vår demokratis historia.

Varför uteslöts människor från att få rösta?

Politikernas syn på medborgarskapet visade sig tydligt genom rösträttsstrecken. Redan 1921 var rösträtten lika i den bemärkelsen att de som fick rösta hade en röst var. Men det fanns kvar flera ekonomiska och juridiska villkor för att ens få gå till vallokalerna på valdagen.

Strecken bestod av juridiska villkor som hindrade vissa grupper från att rösta. Kvinnorna drabbades hårdast och mest kategoriskt, men även många män stängdes ute från vallokalerna.

När den manliga rösträtten utökades genom en grundlagsändring 1907–1909, så skedde det på högerns initiativ under statsminister Arvid Lindman. Regeringen Lindmans reform innehöll flera konservativa garantier, som i praktiken gjorde att cirka 20 procent av de män som hade uppnått rösträttsåldern, 24 år, ändå inte fick rösta. Väljarna skulle ha betalt sin skatt till stat och kommun under tre år före valåret, utskyldsstrecket. Dessutom skulle värnplikten vara fullgjord. Till det kom att man inte fick ta emot fattigvårdsunderstöd – fattigvårdsstrecket, stå under förmyndarskap, eller ha gått i konkurs.

Rösträttsstrecken byggde på en samhällelig norm, som sa att medborgaren skulle ”göra rätt för sig”. Genom pliktuppfyllelse och moget ansvarstagande kunde väljarna visa att de var fullvärdiga medborgare. Rösträttsstrecken hade flera syften:

  1. Med hjälp av strecken kunde makthavarna utestänga arbetare, kvinnor och andra grupper som stod för oppositionella eller obekväma åsikter.
  2. Strecken hade också en normerande, eller uppfostrande funktion, eftersom de definierade medborgerliga plikter och önskvärda egenskaper hos väljaren.
  3. Strecken bidrog till att stärka den rådande genusordningen, där politiken och det offentliga tillhörde mannen, medan hemmet och det privata var kvinnans domän.

Några få myndiga kvinnor, änkor, hade visserligen kommunal rösträtt redan före 1919, men i riksdagsvalet, andra kammaren, var de ovillkorligen utestängda på grund av könsstrecket. Det spelade alltså ingen roll om kvinnorna var ekonomiskt självständiga, skötsamma och plikttrogna medborgare. Den politiska medborgaren uppfattades som en man och kvinnorna mättes inte med samma måttstock.

1918–1921 avskaffades könsstrecket och 1922 värnpliktsstrecket. Därmed blev kvinnorna och männen formellt likställda i rösträtten. Flera streck kom dock att behållas även efter 1922 och avskaffades sedan stegvis fram till 1989, när omyndighetsbegreppet togs bort. Kopplingen mellan medborgaridealet och rösträtten levde alltså kvar även efter demokratins genombrott. Det gjorde även de traditionella könsrollerna och synen på manliga och kvinnliga ideal.

Många menar att rösträtten blev allmän först 1989. Då fick verkligen alla vuxna svenskar rösta.

Begränsningar i rösträtten

Genom historien har individer och grupper stängts ute från politiskt inflytande av olika skäl.

Steg för steg har rösträtten, valbarheten och andra politiska rättigheter utökats och blivit mer jämlika. I dag är ålder och medborgarskap de enda kvarvarande villkoren för att få rösta i riksdagsvalet.

När rösträtten kopplades fri från ståndstillhörigheten på 1866 tyckte många att demokratins krafter måste tyglas. Varken kungen eller riksdagsledamöterna ville ha full demokrati med allmän och lika rösträtt. Det var otänkbart att lämna över ansvaret för landets styre till en obildad och fattig folkmassa. Det kunde ju leda till kaos, rättslöshet och barbari!

Därför infördes flera rösträtts- och valbarhetsstreck. Strecken beskrev olika gränslinjer, eller villkor, som individen måste uppnå för att få rösta och bli vald. Syftet var att endast ansvarsfulla, mogna och självständigt tänkande individer skulle delta i politiken. Strecken har sedan början av 1900-talet sänkts eller avskaffats, ett efter ett. Men fortfarande ställs krav på väljarnas medborgarskap och ålder i riksdagsvalet.

Kön

Det är bara kvinnor som har utestängts från det politiska livet på grund av sitt kön. Män har visserligen saknat rösträtt på grund av andra orsaker, som dålig ekonomi och kriminalitet. Men det är alltså enbart kvinnor som har utsatts för politisk könsdiskriminering.

Varför? I dag kan det tyckas obegripligt. Men fram till mitten av 1800-talet rådde en sträng social ordning i samhället. Stånd, kön och ställning i familjen avgjorde människans möjligheter i livet. Nästan alla kvinnor var omyndiga, och tvingades följa de beslut som fattades av deras förmyndare. Ofta var det fadern, maken eller någon manlig släkting som fungerade som förmyndare.

Under 1800-talet genomfördes flera reformer som gjorde det lättare för ogifta kvinnor att bli myndiga. Ett fåtal kvinnor fick på så sätt rösträtt i de kommunala valen, där det ställdes krav på myndighet, ägande, inkomster och betalda skatter – men inte på väljarens kön. Ytterst få kvinnor använde dock sin kommunala (ekonomiska) rösträtt i praktiken.

Från 1910 kunde kvinnor bli valda till uppdrag i lokalpolitiken. Det dröjde dock till 1921 innan gifta kvinnor blev myndiga. Samma år fick kvinnor över 24 år rösträtt även till riksdagens andra kammare.

Funktionshinder och sjukdom

Långt in på 1900-talet bedrev den svenska staten en socialpolitik som i dag framstår som omänsklig. Tusentals personer med funktionshinder, psykisk sjukdom eller demens omyndigförklarades. En del steriliserades, så att de inte skulle få barn och ställa till med fler sociala ”problem” för samhället. Andra placerades på arbetshem, sjukhem eller olika anstalter för ”efterblivna”.

De som omyndigförklarades förlorade sin rösträtt. Dessutom fick de inte ingå avtal, göra affärer, gifta sig eller fatta andra viktiga beslut. Allt skulle skötas av deras förmyndare. Fram till 1945 stoppades även myndiga personer i fattigvården från att rösta, vilket drabbade många sjuka och personer med funktionshinder. De kunde nämligen inte få någon annan hjälp än det lilla som erbjöds av fattigvården.

Situationen förbättrades från slutet av 1960-talet, men först 1989 beslutade riksdagen att vuxna människor inte får omyndigförklaras. Även om en person behöver hjälp med att sköta sin ekonomi och många andra vardagsbestyr påverkar det inte längre rösträtten eller andra medborgerliga rättigheter. Numera är endast barn under 18 år omyndiga i lagens mening.

Nationalitet

Under längre tid var det självklart att endast svenska medborgare skulle få rösta. Först under 1960- och 70-talen väcktes debatten om utländska medborgares eventuella rösträtt. 1976 ändrades reglerna för de kommunala valen. Sedan dess kan även personer utan svenskt medborgarskap rösta, om de har bott i kommunen i minst tre år. I riksdagsvalet är dock kravet på svenskt medborgarskap kvar.

Religion

Judar och katoliker var länge utestängda från det politiska livet. Kristendomen, i form av den lutherska evangeliska läran var efter reformationen rättesnöret för svenska medborgare. Judar och katoliker fick rösträtt till riksdagen först på 1860-talet. Det dröjde till 1950-talet innan de kunde bli ministrar i regeringen. I dag finns ingen koppling kvar mellan medborgarnas religion och deras politiska rättigheter. Det finns dock fortfarande krav på att statschefen (i dagsläget kungen) ska vara kristen (lutheran).

Ålder

Ålder är fortfarande ett villkor som används för att begränsa rösträtt och valbarhet i alla länder. I Sverige har åldersgränserna sänkts i flera omgångar. Under vissa perioder fanns det olika åldersgränser för att få rösta och bli vald till riksdagens första och andra kammare. I dag är åldersgränsen lika i alla politiska sammanhang: 18 år, samma som myndighetsåldern.

Förmögenhet och inkomst

Egendom, förmögenhet och inkomst har kopplats ihop med politiska rättigheter sedan medeltiden. När tvåkammarriksdagen inrättades 1866 ställdes krav både på väljarnas och de valda politikernas ekonomi. Ägande och förmögenhet sågs som tecken på att medborgarna var kompetenta och ansvarsfulla. Dessutom ansåg många att den som betalade mycket skatt också borde få ett större inflytande över de politiska besluten. Inte förrän 1921, med den lika och allmänna rösträttens införande, avskaffades kopplingen mellan ekonomi, rösträtt och valbarhet.

Ordentlighet och pliktuppfyllelse

Det har även funnits flera typer av ”ordentlighetsstreck”, som användes för att stänga ute fängelseinterner, personer som inte betalat sin skatt, socialbidragstagare, personer i konkurs, samt män som inte hade fullgjort sin värnplikt. De olika ordentlighetsstrecken avskaffades i omgångar från 1909 till 1945.

Bostadsort

Rösträtt och valbarhet i kommuner och landsting har från början varit knuten till bostadsorten. Både väljare och politiker måste vara bosatta i den kommun eller det landsting som valet gäller.

Liknande regler gällde tidigare för ståndsriksdagen och riksdagens andra kammare. Riksdagsledamöterna skulle vara bosatta i den valkrets som de representerade. Det formella kravet på bostadsort är numera borttaget. Riksdagsledamöterna måste alltså inte bo i just den valkrets som de företräder.

Tema: Demokratins genombrott

Bild i toppen på sidan: 1976 fick många invandrare för första gången rösta i val till kommuner och landsting.
Foto: Roland Jansson, TT