Tema: Folkrörelsernas framväxt i Sverige
Den svenska demokratin har i stor utsträckning formats av ett starkt och aktivt föreningsliv. Ungefär 75 procent av folket är medlemmar i minst en Sveriges 158 000 ideella föreningar. Så har det inte alltid varit. Följ med på en resa om folkrörelsernas framväxt i Sverige.
Dagens och morgondagens folkrörelser
Åtminstone sedan 1960-talet har man talat om ”folkrörelsernas kris”. Det råder ingen tvekan om att de klassiska folkrörelserna har tappat både medlemsantal och inflytande sedan storhetstiden. Är folkrörelserna på väg utför – eller söker de bara efter nya former?
Den mörka bilden
Kritikerna menar att folkrörelserna har förlorat sin själ. Även om det finns många föreningar – kanske fler än någonsin – finns det numera få aktiva medlemmar.
Det finns desto fler volontärer, frivilliga, kunder, följare och löst anknutna anhängare av olika slag.
Organisationerna styrs ibland uppifrån av professionella styrelser som har starka band till både politiken och näringslivet. När inkomsterna från medlemsavgifterna minskar ökar i stället betydelsen av inkomster från sponsring, gåvor och offentliga bidrag. Föreningarnas affärsverksamhet har också blivit allt viktigare. Det handlar nu om en tredjedel ideologisk rörelse, en tredjedel stat – resten är PR och affärer.
Det minskade medlemsantalet har också inneburit ett minskat behov av folkbildning i de egna leden. Det utbildas få ledare och föreningsledamöter som vet hur en dagordning ska skrivas, hur ett möte bör hållas eller hur en konstruktiv debatt ska föras. Den demokratiska bildningen minskar och vi ser en ökad individualisering i samhället.
Ljus i nytt tomrum
Visst har folkrörelserna ändrats under de senaste decennierna. Många föreningars medlemsantal sjunker. Det gäller inte minst de tre stora folkrörelserna, där allt en gång startade. Men å andra sidan är svenskarna minst lika engagerade i samhällsfrågor som tidigare.
Fortfarande är fyra av fem vuxna med i någon förening. Många organisationer står fortfarande starka. Hela tiden bildas också nya föreningar som återspeglar samhällsutvecklingen.
Det är sedan tidigare känt att folkrörelser som segrar, eller vars huvudfrågor på andra sätt blir inaktuella, snabbt tappar medlemmar. När husbehovsbränningen förbjöds 1855 försvann den tidiga nykterhetsrörelsen. Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR) lades ned 1921, efter den allmänna rösträttens införande. Väckelsen och nykterhetsrörelsen tillhör inte längre dagspolitikens stora frågor.
Många medborgare står numera i kontakt med nätverk och opinionsbildande rörelser utan att vara medlemmar. Under 2000-talet har det uppstått rörelser som Piratrörelsen, Occupy, Attac och metoo. Och vad ska vi säga om en inflytelserik organisation som Friends? Det är en stiftelse utan medlemmar – men med oerhört många stödjare och följare.
När nätverket Streetgäris startade 2013 skedde det genom ett sms-meddelande från Ailin Moaf som frågade sina kompisar om ”ett kollektiv som bara finns in the space. Inga möten och shit. Alla har sina egna redan. Men det finns fett tunga unga gäris/tjejer från ort till ort".
”Inga möten och shit” stämmer inte så bra med den folkrörelsebaserade demokratins värderingar. Men även folkstyret måste förnya sig för att överleva. Precis som under 1800-talet medför det osäkerhet och oro. Ingen vet vad som väntar. Kan demokratin överskrida nationsgränserna och ta sig an samtidens stora globala problem? Det är en spännande tid, fylld av möjligheter för alla som väljer att engagera sig tillsammans med andra.
Skolstrejk för klimatet på Gustav Adolfs torg i Göteborg.
Foto: Björn Larsson Rosvall, TT
Tema: Folkrörelsernas framväxt
Föregående avsnitt: De osynliga träder fram
Bild i toppen på sidan: Metoo-manifestation 2017.
Foto: Anders Deros, TT