accessibilityaddangle-leftangle-rightarrow-downarrow-leftarrow-rightarrow-upsound-activebookconfetti_arrow_leftconfetti_arrow_leftdocumentdownloademailexternalglobeLinkplayremovesearchsharestop-watch

Folkrörelsernas framväxt

Folkrörelserna växte fram i en tid av stora förändringar. Ståndssamhället var på väg att lösas upp. Industrialisering och urbanisering förde med sig nya sociala och ekonomiska levnadsmönster. Ökad läskunnighet, en växande dagspress, järnvägar och telegrafer medförde revolutionerande möjligheter att nå ut till folkmassorna.

Tema: Folkrörelsernas framväxt i Sverige
Den svenska demokratin har i stor utsträckning formats av ett starkt och aktivt föreningsliv. Ungefär 75 procent av folket är medlemmar i minst en Sveriges 158 000 ideella föreningar. Så har det inte alltid varit. Följ med på en resa om folkrörelsernas framväxt i Sverige.

Tidiga rörelser

När det gamla samhällets strukturer försvagades under 1800-talet uppstod en stor osäkerhet. Många insåg att det gamla bondesamhällets dagar var räknade. Men vad skulle komma i dess ställe?

Det uppstod ett tomrum mellan den gamla och den nya samhällsordningen. I detta tomrum frodades en komplex väv av idérörelser, sammanslutningar och föreningar. Några av dem utvecklades med tiden till verkliga folkrörelser. De främsta var väckelse-, nykterhets- och arbetarrörelsen, men det fanns också andra idéburna rörelser med många anhängare. Några exempel är

  • kvinnorörelsen,
  • skytterörelsen,
  • idrottsrörelsen,
  • fredsrörelsen,
  • rösträttsrörelsen,
  • egnahemsrörelsen,
  • hembygdsrörelsen,
  • naturskyddsrörelsen.

De tidigaste väckelse- och nykterhetsföreningarna startade under 1830-talet som statligt och kyrkligt understödda associationer. Föreningarna bildades och styrdes genom medelklassen och överklassen – den så kallade borgerligheten – som inte hade något intresse av radikala samhällsförändringar. Tvärtom kan de första väckelse- och nykterhetsföreningarna snarare betraktas som borgerlighetens försök att bevara samhällets ordning, genom att lära folket nykterhet, skötsamhet, flit och kristna dygder.

Från slutet av 1850-talet bildades också arbetarföreningar i de större städerna. Föreningarna byggde främst på liberala värderingar, upplysningens idéer och den utopiska socialismen. Dit hörde tankar om allmän rösträtt, religionsfrihet och kvinnorätt samt att ”den tjänande klassen” skulle organisera sig i kooperativ och arbetsrättsliga associationer (fackföreningar) för att främja gruppens intressen.

idrottsorelsen.jpgMassuppvisning av kvinnliga gymnaster på Stockholms stadion 1949.
Foto: Historisk Bildbyrå / Svensk Fotoreportartages samling

Den tidiga väckelsen

Väckelsen tog form inom svenska kyrkan redan under 1700-talet.

Herrnhutismen och pietismen var två trosinriktningar som båda hade uppstått i Tyskland, för att sedan utvecklas i bland annat England och USA. Rörelsernas anhängare strävade efter en mer känslosam och personlig tro, som inte styrdes så mycket av biskoparnas och prästernas bibeltolkningar. Det var idéer som låg i linje med reformationen och den lutherska lära som sedan 1500-talets slut var allenarådande i Sverige. Herrnhutismen och pietismens utbredning skapade ändå oro inom svenska kyrkan. En särskild lag, konventikelplakatet, stiftades därför 1726 som förbjöd privata religiösa sammankomster.

Därefter fortsatte väckelsen under former som kunde accepteras av svenska kyrkans ledning. Genom bibelsällskap och resande missionärer spreds evangeliet över landet. Kolportörer sålde kristna skrifter genom hembesök och kunde samtidigt sprida rörelsens budskap. Med tiden blev dessa så kallade nyevangelister allt mer självständiga. De kringresande kolportörerna blev predikanter och missionsföreningarna framstod som egna trossamfund.

Sveriges första kända frikyrkoförsamling, Sveriges baptistförsamling, grundades 1848. Församlingsledaren F.O. Nilsson dömdes till landsförvisning och tvingades emigrera till Amerika. Baptisterna och många andra tidiga väckelseförsamlingar tillämpade allmän och lika rösträtt i församlingsfrågor. Alla vuxna medlemmar räknades som jämlikar: egendomslösa och rika, kvinnor och män. År 1858 upphävdes konventikelplakatet och frikyrkornas verksamhet blev laglig.

Kungen och kyrkan för nykterheten

Nykterhetsrörelsen tog fart under 1830-talet, i nära samverkan med väckelsen.

Nykterhetsvännerna ville avskaffa den statligt sanktionerade husbehovsbränningen men krävde inte absolut avhållsamhet från alkohol. Rörelsens idéer var sedan tidigare starka i Nordamerika. År 1836 lät kung Karl XIV Johan bekosta en skrift om nykterhet som översattes från engelska och därefter skickades ut till Sveriges alla kyrkoherdar.

Nykterhetsföreningar bildades i många av landets församlingar. Redan 1837 bildades en rikstäckande centralorganisation, Svenska nykterhetssällskapet, som samlade ungefär 100 000 personer över hela landet. Rörelsen drevs framför allt av medel- och överklassen, som accepterade öl och vin i måttliga mängder men sa nej till spriten. När det blev förbjudet att bränna sprit hemma 1855 var den tidiga nykterhetsrörelsens syfte uppnått och verksamheten lades ned i så gott som alla föreningar. Engagemanget bland rörelsens medlemmar gick inte särskilt djupt. Många övertalades av prästen att skriva på ett nykterhetslöfte men utförde annars inget arbete inom rörelsen.

kungkarl11johan2.jpgKung Karl XIV Johan.
Foto: Wikimedia Commons.

Folkrörelserna formeras

Under senare delen av 1800-talet stärktes och moderniserades folkrörelserna.

Nu bildades flera stora riksorganisationer som samordnade lokala avdelningar, loger och församlingar. Svenska Baptistsamfundet (1857), Svenska Missionsförbundet (1878), Frälsningsarmén (1882), Metodistkyrkan (1876) och Pingströrelsen (1913) fick fler församlingsmedlemmar.

Nykterhetsrörelsen fick ny kraft genom impulser från USA. Många krävde nu ett totalförbud mot alla former av alkoholhaltiga drycker. Godtemplarorden (1879), Blåbandsrörelsen (1886), Templarorden (1884) och kvinnoorganisationen Vita Bandet (1900) är exempel på några föreningar som uppstod under nykterhetsrörelsens andra våg.

När skräddaren August Palm återkom till Sverige 1881 efter vistelser i Danmark och Tyskland så bar han med sig socialismens värderingar. I bagaget fanns också en stark vilja att mobilisera arbetarklassen för att nå ideologins mål: ett klasslöst, demokratiskt samhälle. Palm höll tal över hela landet och startade tidningar som förde ut den växande arbetarrörelsens budskap. Sveriges första rikstäckande politiska parti, Sveriges socialdemokratiska arbetarepartiet, bildades 1889 och några år senare, 1898, grundades också Landsorganisationen (LO) som knöt samman fackföreningsrörelsens intressen.

 

Många medlemmar

Runt år 1900 hade nykterhetsrörelsen cirka 230 000 medlemmar, frikyrkorna inom väckelserörelsen runt 150 000, medan arbetarna i det unga LO uppgick till cirka 44 000.

Tidigare hade makt och lojaliteter i samhället gått i vertikala led: överheten bestämde över folket ”därnere”. Arbetsgivare styrde över arbetstagare, husbonden över sin familj och prästerna över församlingen. Nu började i stället folket prata och samarbeta ”på bredden”, som jämlika medborgare.

Under det tidiga 1800-talet hade folkliga rörelser betraktats som något hotfullt och destruktivt. När rörelserna nämndes i svenska tidningar handlade det vanligen om upplopp, anarkism och inbördeskrig i andra länder. I slutet av 1800-talet lät det helt annorlunda, åtminstone i tidningar med liberala och socialdemokratiska värderingar. Folkrörelserna började förknippas med framåtanda och nytänkande. En annan värld var möjlig, om folket bara tog saken i egna händer. Folkmassans positiva kraft återspeglades också i nya populära begrepp som folkbeväpning, folkriksdag, folknykterhet, folkbildning och, inte minst, folkstyre.

Tema: Folkrörelsernas framväxt

Bild i toppen på sidan: Stockholms stadion byggdes till olympiaden 1912. De olympiska spelen i Stockholm 1912 blev upptakten till att idrott och tävlingar som varit en elitföreteelse kom att bli en folkrörelse.

Foto: Bertil Norberg, TT